Tiden går fort, det visste jag ju hela tiden, men det känns ändå overkligt att jag varit här sen i januari och att det (redan) är dags att åka hem. Marie åkte härifrån i tisdags och hennes del av rummet har återgått till att vara enfärgat och tråkigt, precis som innan vi flyttade in. Jag har sagt hej då, packat och städat hela dagen, nu slog klockan precis över till torsdag och jag håller på att tvätta lakan och packa det sista (det är svårt att packa fyra månader i en resväska). Imorgon sitter jag på ett plan tillbaka till Sverige (förutsatt att jag kan stänga min resväska...) och i övermorgon är jag hemma igen. Det känns konstigt, men bra.
Den här tiden har bjudit på mycket: hockeymatch, basketmatch, mitt-i-veckan-konsert, takterasshäng, voluntärarbete, århundradets kallaste dag, grym shopping, dinosaurieselfies, skräckfilmskväll, turistdagar och lyckorus; för att nämna ett par saker. Tack för denna gång DC, vi ses igen om tre månader!
No comments:
Post a Comment