Det har tagit mig närmare en månad att skriva om den här boken, för innan jag ens kunde formulera en hel mening var jag tvungen att plocka ihop mig själv. Med ett litet hur-ska-jag-få-hem-allt kliande i bakhuvudet klickade jag hem The Fault in Our Stars (Förr eller senare exploderar jag på svenska) samtidigt som extra kurslitteratur (och Insurgent - ska läsa den på planet och skriver om den ASAP).
John Green skriver historian om Hazel Grace och Augustus, om första kärleken, om cancer, om slutet, om hoppet, om viljan, om hur en gör för att överleva när en dör.
Hazel Grace Lancaster, 16 år och cancerfylld, går i gruppterapi i The Literal Heart of Jesus, där Listan Över De Som Lämnat Oss blir längre och längre. En dag kliver Augustus Waters in, 17 år och cancerfri sedan ett år tillbaka, och Hazel Graces värld som tidigare bestått av läkarbesök och teveserier förändras för alltid. De hittar ett gemensamt intresse i en bok och beger sig på jakt efter författaren, som flyttat till Amsterdam, för att få veta vad som hände mig karaktärerna efter att boken abrupt tagit slut mitt i en mening.
Språket är så vackert att redan från första sekund till den sista, John Green skriver målande och med ironi, lyckas fånga tonårs-hjärtkrampen och dialogen är rapp och ironisk. Jag blev kär i John Greens sätt att skriva (måste läsa allt han skrivit) och under workshop-delen av creative writing kursen beskrev jag texter som fångade en och som jag aldrig ville skulle ta slut som John Green-iga.
Jag vägrade lägga ner boken, läste i sängen, läste i köket, läste vid frukosten, läste hela tiden tills den var slut. 10 timmar senare, i stort sett i streck (jag sov och det första jag gjorde när jag vaknade var att läsa igen), hade jag läst ut den. Och ville direkt läsa den igen. Så, alltså, läs den nu.
Filmen kommer ut 6 juni i USA, 22 juni i Sverige enligt Wikipedia. Rekommenderas: näsdukar och en vän.
No comments:
Post a Comment