flyttar till nattstad

FLYTTAR BLOGGEN TILL NATTSTAD.SE/IFOUNDVICTORIA

VI SES DÄR ISTÄLLET!

.

 Kod för att importera min blogg till Nattstad: 8199932823

Dagens shopping

Jag och Martina träffades på Marieberg och hängde där hela eftermiddagen. Finns inget bättre än spontanshopping, speciellt med henne. Det var toppenväder när vi kom dit, strålande sol och hur varmt som helst. Men när vi skulle åka hem igen ösregnade det och haglade (japp, I MAJ!) så mycket att vi båda satt i varsin bil och vågade inte åka därifrån. Vattnet blev som vågor på marken och det åskade och blixtrade jättemycket. Tillslut blev det lättare regn så vi kunde åka hem, jag kröp fram på vägen som var full av kottar och trädgrenar som blåst ur skogen. Så läskigt!

På bilden kan ni se dagens shopping. Jag hittade yogamattan som jag letat efter, så nu slipper jag sladda runt på träningsmattan jag använder nu. Köpte den på Stadium och hittade även ett par mjukisshorts som både jag och Martina köpte. Japp, vi har blivit those girls. Tror de kommer bli perfekta i sommar och speciellt på Cypern! Sprang även in på Akademibokhandeln och köpte Allegiant (alltså asdfghjkl) för den fanns inte i stan när jag var där i onsdags, och jag bara måste få veta vad som händer! Det svarta, magkorta linnet är från H&M och skorna köpte jag i söndags på Stadium.

We must be fools

Två bilder från igår. Har blivit förälskad i detta linne från H&M igen, så himla skönt nu när det är varmt (+ att de flesta av mina kläder är kvar i DC). Blir sommaruniformen tillsammans med mina jeansshorts från American Eagle. Jag har även fastnat på att äta sallad till lunch, så himla lätt och gott. Jag blandar favoritgrönsakerna med couscous, kalkon och salladsost, och äter direkt ur bunken i sängen och tittar på Shaytards nyaste vlog.

Nu ska jag strax göra mig iordning och träffa Martina på Marieberg. Vi tänkte hänga lite på Hööks och Stadium (ska köpa en nya yogamatta) och ikväll ska jag simma för första gången på typ åtta månader. Är så himla glad och nöjd över att jag kommit igång med träningen, det känns så himla bra och imorgon är första veckans bootcamp avklarat! Hörs sen. x

Jag kan den sången som ett knivhugg i hjärtat jag skrev den för 200 somrar sen

Om att komma hem till Sverige: Flygresan och bytet i Frankfurt gick hur bra som helst, även som första delen kändes väldigt lång. Note to self: titta inte på alla bra filmer i början av resan. Jag mötte pappa på Arlanda och då brast allt - dock inte på det sätt jag trott - jag började skratta och kunde bara inte sluta. På flera timmar. Bilresan hem var definitivt intressant. Väl hemma kom mostrar och kusiner hit och det hela slutade med att jag var vaken i över 37 timmar för jag var så hyped. Igen, inte vad jag hade väntat mig.

Om att äntligen få uteserveringshänga med Martina: I en akut-saknad-attack skickade jag ett meddelande till Martina på Facebook för ca två månader sen i stil med "hej, nu orkar jag inte längre, vi måste ses så fort jag kommer hem". Sagt och gjort, dagen efter jag landat i Sverige möttes vi upp på Stortorget (Åh, sommar-Örebro <3) och satte oss på Hellas uteservering tills det blev för kallt för att sitta ute. SÅ MYSIGT. Som jag saknat henne, det känns bra att vara återförenade.

Om att hitta motivationen (igen): Blev väckt klockan ett igår (hej jetlag), gjorde mig iordning och åkte in till Marieberg för att hitta ett par nya träningsskor, då mina förra blev kvar i USA pga. för liten resväska. Sprang in på Stadium 45 minuter innan stängningsdags och hade siktet inställt på ett par lila Nike Free TR Fit 4, men pga pyttefötter hittade jag ett par nästan identiska på barnavdelningen för 800 kronor billigare. Vilket kap! Dessa har invigts idag med ett härligt kondition + styrkepass! Är så himla peppad för att satsa järnet på träningen igen i sommar, det blev inte allt för regelbundet i DC, så de kommande 3 veckorna följer jag Bodylicious Bikini Bootcamp programmet och sen Jillian Michaels 30 Day Shred, blir klart lagom till veckan på Cypern!

Dulles International Airport

En väldigt trött Victoria, live från Starbucks Dulles International Airport.

Sprang upp och ner till förrådet för att lämna packningen, städade det sista i lägenheten, sa hejdå till Bella och Alexandra, la mig för en sista gång på sängen och bara stirrade upp i taket i 30 sekunder för att ta in allt, sa hejdå till Charlotte utanför lobbyn med en tår i ögat (fattade först då att jag ska hem), hoppade in i taxin, tittade ut genom fönstret och såg Pentagon, tänkte på alla gånger jag väntat på bussen där, tittade åt andra hållet och såg Washington Monument, tänkte hur otroligt glad och tacksam jag är för att vara här, såg ut över höghus och lummiga träd, tänkte att jag kommer sakna det här i sommar, konstaterade att chauffören var den första amerikan som inte småpratat.

Uppdatering om flygplatshistorien kommer, jag improviserar lite allt eftersom. Borde gå nu så jag inte missar flyget. Vi hörs i Sverige igen!

Washington, DC -> Svensk småstad

Tiden går fort, det visste jag ju hela tiden, men det känns ändå overkligt att jag varit här sen i januari och att det (redan) är dags att åka hem. Marie åkte härifrån i tisdags och hennes del av rummet har återgått till att vara enfärgat och tråkigt, precis som innan vi flyttade in. Jag har sagt hej då, packat och städat hela dagen, nu slog klockan precis över till torsdag och jag håller på att tvätta lakan och packa det sista (det är svårt att packa fyra månader i en resväska). Imorgon sitter jag på ett plan tillbaka till Sverige (förutsatt att jag kan stänga min resväska...) och i övermorgon är jag hemma igen. Det känns konstigt, men bra.

Den här tiden har bjudit på mycket: hockeymatch, basketmatch, mitt-i-veckan-konsert, takterasshäng, voluntärarbete, århundradets kallaste dag, grym shopping, dinosaurieselfies, skräckfilmskväll, turistdagar och lyckorus; för att nämna ett par saker. Tack för denna gång DC, vi ses igen om tre månader!

The Fault in Our Stars

Det har tagit mig närmare en månad att skriva om den här boken, för innan jag ens kunde formulera en hel mening var jag tvungen att plocka ihop mig själv. Med ett litet hur-ska-jag-få-hem-allt kliande i bakhuvudet klickade jag hem The Fault in Our Stars (Förr eller senare exploderar jag på svenska) samtidigt som extra kurslitteratur (och Insurgent - ska läsa den på planet och skriver om den ASAP).

John Green skriver historian om Hazel Grace och Augustus, om första kärleken, om cancer, om slutet, om hoppet, om viljan, om hur en gör för att överleva när en dör.

Hazel Grace Lancaster, 16 år och cancerfylld, går i gruppterapi i The Literal Heart of Jesus, där Listan Över De Som Lämnat Oss blir längre och längre. En dag kliver Augustus Waters in, 17 år och cancerfri sedan ett år tillbaka, och Hazel Graces värld som tidigare bestått av läkarbesök och teveserier förändras för alltid. De hittar ett gemensamt intresse i en bok och beger sig på jakt efter författaren, som flyttat till Amsterdam, för att få veta vad som hände mig karaktärerna efter att boken abrupt tagit slut mitt i en mening.

Språket är så vackert att redan från första sekund till den sista, John Green skriver målande och med ironi, lyckas fånga tonårs-hjärtkrampen och dialogen är rapp och ironisk. Jag blev kär i John Greens sätt att skriva (måste läsa allt han skrivit) och under workshop-delen av creative writing kursen beskrev jag texter som fångade en och som jag aldrig ville skulle ta slut som John Green-iga.

Jag vägrade lägga ner boken, läste i sängen, läste i köket, läste vid frukosten, läste hela tiden tills den var slut. 10 timmar senare, i stort sett i streck (jag sov och det första jag gjorde när jag vaknade var att läsa igen), hade jag läst ut den. Och ville direkt läsa den igen. Så, alltså, läs den nu.

Filmen kommer ut 6 juni i USA, 22 juni i Sverige enligt Wikipedia. Rekommenderas: näsdukar och en vän. 

Känner ni som jag sträck upp era händer

Standardoutfit på supervarma dagar. Både crop top och shorts är från Forever21 och kostade in ens $20 ihop! Nagellacket är från Victoria's Secret. Skriver upp de på listan över saker jag kommer sakna från USA.

Idag är det 26 grader, strålande sol och vi har legat på taket ca hela dagen och solat, Marie, Bella och jag. Min hudton har därför gått från vinterljus till en rödbrun ton ett par nyanser mörkare efter kanske lite för många timmar i solen. Oh well, det ska väl ordna upp sig förr eller senare. De här senaste dagarna har verkligen varit underbara, utan stress och kunnat göra precis vad jag velat. Som jag har längtat efter just den här tiden!

Om fyra dagar är jag på ett plan över Atlanten och redan nu har jag börjat planera sommaren. Ska: åttatimmarsfika med Martina, dansa hela natten, åka på roadtrip, besöka London, Paris och Cypern, och äta glass vid slottet. Det kommer bli bra.

Smithsonian National Zoo

Idag åkte jag och Marie röda linjen till Cleveland Park för att gå på zoo! Sånt borde göras oftare. Tanken var först att vi skulle gjort det igår för att fira att vi äntligen är klara med skolan, men så började det regna. Som tur var fick vi kanonväder idag! Fullkomligt älskar att ha sommarvärme redan i maj (30 grader och sol låter väl rätt nice? Jag tackar och tar emot).

Det var grönt och lummigt med massa snirkliga gångar överallt. Det ser inte ut som det på bilden, men det var proppfullt med skolklasser och barnfamiljer. Det är nog bäst att inte gå på zoo mitt på dagen eller på helgen.

Vi hann titta en kort stund på elefanterna. (titta så grönt det är!)

Sen gick vi till fågelhuset och tittade på bland annat den här fågeln som lät väldigt roligt och högt hela tiden. Jag var lite tveksam först (är livrädd för fåglar) men det gick bra (hoppade över rummet där fåglarna flyger fritt).

Hej hej fåglar.

Efter fåglarna gick vi och tittade på pandor. Pandabebisen på bilden är sprillans ny och heter Bao Bao och är typ det sötaste jag sett någonsin. Hon klättrade upp på grenen och lekte med en pinne ett tag innan hon tappade pinnen, försökte sträcka sig efter den och ramlade ner igen. Jag hade kunnat stå där hela dagen.

Det är så roligt att se alla barn så zoo, helt uppspelta och tycker att minsta lilla grej är världens bästa sak. En liten tjej sprang mot inhägnaden och ropade "Look, it's a lion!". Vi kikade över staketet och såg en åsna.

Vi tog en matpaus.

Sen gick vi och tittade på Small Mammals Exhibition. Så söta apor!

Gorillor är ett av mina favoritdjur.

Vi gick vidare till Reptile Exhibition och där var det fullt av ormar och skrikande barn.

Dinosauriefotspår.

Mäktigt.

Vid det här laget var vi så slut i huvudet och kroppen att vi sa hej då till djuren och gick vidare tvärs över gatan.

För där låg nämligen en frozen yoghurt butik. Perfekt! Jag hade inte ätit frozen yoghurt tidigare men det var så himla gott! Jag tog lite av allt för jag kunde inte bestämma mig.

Sen promenade vi till metron igen och åkte hem och strax ska jag lägga mig och sola på taket. Sommarlov alltså <3

Allra sista skoldagen

Jag ställde klockan på 10 igår men tänkte aldrig att jag skulle sova så länge. När jag vaknade av larmet imorse blev jag först förvånad och sen insåg jag att det nog var lika bra för både min kropp och hjärna behöver sömn. Gick upp, åt frukost och snabbsminkade mig innan jag sprang till metron för allra sista journalistiklektionen. SÅ skönt att vara klar för den här terminen. Nu ska jag bara andas och leva lite innan jag ska hem. Efter de senaste veckorna låter det väldigt bra.

Ps. Kents nya album Tigerdrottningen spelas hela tiden. Jocke Berg är ju bara så himla fantastisk!
Ps 2. Imorgon ska jag och Marie till Smithsonian's National Zoo - kameran är fulladdad och minneskortet tömt så snart kommer en bildbomb.

Instagram, april

Idag tänkte jag att vi skulle kika på vad som hänt på Instagram under april:

1. Marie och jag gick på utflykt till grönsaksavdelningen på Harris Teeter och sen dess har jag typ levt på sallader. 2. Vi torsdagslyxade och åt hamburgare på Hard Rock Café. Mycket trevlig kväll!

3. Kvävdes lite av pluggstressen, tog en paus och shoppade en hel dag. Gillar denna tonern från Lush. 4. Åt sallad och tittade på CTFxC. Hjärtkrampar lite över skilsmässan <3

5. Pancake Sunday! Denna gången kokospannkakor med kakao och färska hallon. Så gott! 6. Så här fint såg det ut när jag väntade på metron hem en dag när träden precis slagit ut.

7. Träden och buskar slog ut och staden blev färgglad och himlen var blå. 8. Jag köpte nya sandaler och älskar dem.

9. Saknar att simma så himla mycket, vill bara vara i vattnet och ha klordoftande hår igen. 10. Marie och jag satt ute i solen mellan två lektioner och träden på campus var så här fina.

11. Vi hade avslutningsfest på takterassen med grillat och vänner och så här fin var staden. Bästa utsikten! <3 12. Roomies och jag tittade på skräckfilm i lördags och jag kikade mellan fingrarna och begravde mig i filten. 

Nailed it

En minut till deadline och final artikeln är inskickad. Nailed it.

(Nu har jag bara en rapport kvar att skriva innan jag kan sova i alldeles för få timmar för att vakna klockan sex för att hålla en presentation imorgon bitti. SEN ska jag sova tills på torsdag typ.)

Efter fyra månader har jag tappat orden

Uppdatering från slutspurten (24 timmar kvar):

Finals week. Inte bra för ekonomin eller hälsan. I badrummet står tre nyinköpta body butters från The Body Shop (behövde jag verkligen tre?), önskelistan från Victoria's Secret blir bara längre och bredvid mig på köksbordet aka. skrivbordet ligger ett uppätet kakpaket. Igår åt jag chips till middag för jag orkar inte ens värma rester.

Jag är slut. Fysiskt och psykiskt. Slut på ord. Jag skriver och suddar och blir aldrig nöjd och tänker om och blir irriterad och skriver och ångrar mig och 

Jag har inga ord kvar.

Ett livstecken

Vad jag måste göra: skriva 1700 ord till på en artikel, redigera min final folder, skapa en presentation, skriva cover letters.

Vad jag skulle vilja göra istället: sola, träna, dansa, shoppa, sova, titta på Netflix, skriva (obs! ej akademiskt), blogga, fota, simma, måla naglarna, läsa böcker, upptäcka, njuta av solnedgången från taket, ta en promenad, Starbucksfika, skypa med vänner och familj, läsa bloggar, titta på Shaytards, filma, baka. Typ allt.

4 månader senare

3 januari 2014. Klockan är innan soluppgång och jag kramar min familj hejdå för nu ses vi inte på fyra och en halv månad, för idag är dagen då jag flyttar. Flyttar inte bara hemifrån för första gången, utan även till en annan stad, ett annat land, en annan kontinent, en plats jag aldrig förr varit på. Det pirrar i magen av både förväntan och lyckorus och totalpanik. Det är en skum känsla när det bubblar i kroppen och tåras i ögonen på samma gång.

3 februari 2014. Jag förundras över hur fort en månad går och skriver varje dag i den röda dagboken. Oroar mig för hur fort tiden går, stressen över att jag måste bli vuxen och ta reda på vad jag vill göra med mitt liv. Smekmånadsfasen är över och vardagen börjar kännas som faktisk vardag. Jag går i skolan, sover för lite, kämpar mig fram bland snöhögarna för att handla mat och längtar efter våren.

3 mars 2014. Det är snow day så allting i staden är stängt och persiennerna skakar när det blåser kalla vindar in genom de enkelglasade fönstren som inte är gjorda för kyla. Jag har gjort illa ryggen och ligger mest i sängen och tittar på serier på Netflix och längtar efter våren.

3 april 2014. Innan jag åkte fick jag höra att efter tre månader är det som allt blir jobbigt. Det är då hemlängtan kväver en, vrider om en och aldrig släpper taget. Jag ensam-fikar på Starbucks som blivit min egna lilla oas när jag behövt en paus, tittar ut över ett regnigt Virginia och gråter i duschen så att det inte märks.

3 maj 2014. Jag tar paus-dagar när jag egentligen borde plugga, flyr in till DC och låter stressen försvinna bland turisterna på museerna. Jag kämpar för att hålla mig över ytan och det känns som att jag kryper över mållinjen vid ett marathon-lopp. Vi har avslutningsfest på takterassen och som de svenskar vi är äter vi grillat, tar gruppbilder och sitter ute och fryser för solen har gått ner för länge sedan.

4 månader går fort. Ibland för fort, och ibland inte fort nog. Om 12 dagar sitter jag på ett niotimmarsflyg över Atlanten, på väg hem till Sverige. Till mitt andra hem. Då ska jag byta tjutande brandbilar, pratglada amerikaner och historiska monument mot jordgubbar, kyliga sommarkvällar och hästpromenader.

Påskafton i DC

I lördags förra veckan sprang Charlotte in i badrummet när jag borstade tänderna och sa "Elina och jag tänkte åka in till DC typ nu, ska du med?" Självklart svarade jag ja och tänkte att det är ju dumt att missa en sån chans. Tyvärr blinkade batterisymbolen på systemkameran, så här kommer en drös med mobilbilder (plus en del bilder tagna av Charlotte och Elina).

Efter att ha bott i DC den här våren tycker jag alla träd borde vara rosa jämt.

Jag, Charlotte och Elina tog metron till Union Station för Charlotte skulle byta ett par skor och eftersom vädret var så fint så gjorde det inget att gå en bit till caféet vi skulle äta lunch på.

På Elinas rekommendation gick vi till The Corner Bakery och jag åt en ham and cheese grilled panini och en fudge brownie och drack en chai latte. Väldigt gott, men jag har fortfarande lite svårt för det här med chips till maten så jag lämnade de. Vi pratade om Sverige och USA och vad vi saknar och kommer sakna och människor och kläder och fuskbyggen tills vi var proppmätta.

För då var det nämligen dags att turista oss rejält! Här ser ni The Capitol. Klicken av rosalila visade sig vara brudtärnor, brudparet stog lite längre bort och fotade under de rosa träden. Gulligt. Fun fact: Ingen byggnad i DC får byggas högre än The Capitol för den ska synas i hela staden.

Vi hittade ett helt hav av tulpaner.

Tyckte skylten såg så himla fin ut med trädet. Som sagt: alla träd borde vara rosa.

Älskar blommor.

På andra sidan av The Capitol såg det ut så här och jag kände genast att trapporna var för bra för att inte ta en "jag-har-tagit-över-världen"-bild på. Lyckan alltså <3

Den obligatoriska "titta-vad-jag-hittade"-selfien. Ps. Mitt läppstift är Revlon's Just Bitten Kissable Lip Balm Stain i nyansen Smitten och det är i den bästa färgen.

Sen gick vi tvärs över gatan till Supreme Court och jag fangirlade lite för Legally Blonde 2 är en av mina favoritfilmer.

Vi blev utskällda av en vakt för att jag lämnat rullstolen och gått upp för trappan på Supreme Court (heja mig!) för jag måste tydligen vara inom 10 feet av rullstolen hela tiden. Hur tänker de då att jag ska gå upp för trappan undrar jag?

Så då gick vi till Botanic Gardens istället och kikade lite på fina växter och lyssnade på Beethoven en stund. Det var så himla varmt och kvavt ute och det var ännu varmare där inne plus nära till stängningsdags så vi stanna inte så länge. Ville bara ta med mig detta piano hem, så himla fint!

Hej hej, här är vi i djungeln.

"Vi låtsas som att vi är vilse i djungeln" sa jag och detta blev resultatet. Charlotte verkar gilla tanken på det, medan jag och Elina är lite mer tveksamma.

Alltså hur fint?!

Skulle kunna bo här.

Efter besöket på Botanic Gardens gick vi vidare till The Mall där vi (och resten av DC area invånarna kändes det som) köpte vatten och gick sedan förbi Washington monument och fortsatte mot Lincoln Memorial för att hälsa på honom. Här typiskt turist-posar jag.

Här är jag och Elina och Lincoln himself. Jag var så himla lycko-pirrig i hela kroppen för jag hade bestämt mig för att gå upp och inte missa något och det gjorde jag också så jag var tvungen att dansa lite. För ett par år sedan kunde jag inte gå och här är jag nu och det är klart att jag ska gå och det var bara så himla skönt att inse kontrasten. Utsikten därifrån över spegeldammen och monumentet var verkligen så himla överväldigande tillsammans med den insikten (jag är här! jag klarar det!) att jag höll på att börja gråta av stolthet.

Efter vi kikat på Lincoln Memorial var vi helt slut i både kroppar och huvud och promenerade hela vägen tillbaka till Metro Station för att åka hem igen och sen var det slut på den mycket bra plugg-paus-dagen. Tycker vi avslutar med denna bild som vi tog på väg till Botanic Gardens, en selfie med Einstein! Det trodde jag aldrig! Vi tänkte att det här var bara för bra för att vara sant, och tog en riktig turistselfie. Fun fact: tydligen är det så att om man tar på Einsteins näsa så höjs ens IQ med 10. Jag nådde inte upp men tänkte att det gör nog inte så mycket ändå.

Och det var alla bilder från en underbar lördag i DC. Så skönt att bli av med stressen och pressen av tentor, presentationer, artiklar och noveller som ska skrivas, researchas, planeras och analyseras. Jag måste åka in och besöka alla platser igen och ta ordentliga bilder med systemkameran för herregud, vilken underbar stad jag bor i. Jag hade en så himla bra dag med Charlotte och Elina och jag är så himla glad att jag lärt känna dem. <3