Måndag kväll

Här kommer en uppdatering av morgonens inlägg.

Hissarna lagades strax efter att jag publicerat inlägget och jag missade bara första fyrtio minuterna av PR-lektionen, så det var ju skönt. Lektionen gick rätt så snabbt så det var ännu skönare.

Journalistiklektionen var bra som vanligt, vi gjorde en observationsövning och det blev så himla roligt allting. Roomie och jag var fnissiga och trötta efter att ha vaknat av sopbilen klockan halv sex imorse och läraren verkade vara på extra bra humör idag och sånt är alltid trevligt.

Det har varit skönt med en lite mer avslappnad och lätt dag i skolan. Förra veckan var otroligt jobbig, så en sån här dag behövdes. När jag kom hem skypade jag lite med mamma och pappa och åt kokosscones och drack te. Nu sista-minuten pluggar vi (som vanligt) och imorgon ska vi tydligen träffa guvernören.

PS. Såg presidentens helikopter svänga in på Pentagon samtidigt som min buss svängde in på parkeringen. Andra gången på mindre än en vecka nu, vi är praktiskt taget BFFs.

Måndag morgon

Bilder från slutet av januari då jag väntade på att journalistiklektionen skulle börja. De representerar ungefär hur jag känner idag också. Tyvärr provade jag en ny skincare routine i fredags, fick en allergisk reaktion och nu är mina ögon röda och kliar. Så idag blir det inga nya bilder.

Måndag morgon och den här gången måste vi faktiskt gå upp och äta frukost och åka till skolan. Minns inte ens när jag var i skolan en måndag senast på grund av alla snow days. Har blivit bortskämd med fyradagarshelger alldeles för länge. Det är svinkallt ute, men soligt och imorgon ska det tydligen snöa igen.

Jag har två lektioner idag, PR och journalistik, och efter att ha gått upp och trotsat vinterkylan och tröttheten, kommer jag till skolan och båda hissarna är trasiga. Mina lektioner är på tredje och fjärde våningen och jag kan inte gå i trappor. Så nu får jag sitta och vänta på att de ska lagas (förhoppningsvis snabbt men man vet aldrig i det här landet) och tyvärr har jag ett möte med min internship cordinator klockan två, annars hade jag kunnat åka hem. Tack och lov har jag fritt wifi så jag kanske kan titta på Netflix för att fördriva tiden.

Alltså. Det är måndag.

Torsdagslista

Bilder från mobilen: 1. Min tumblr (här) 2. Paket från Sverige 3. Sjuk-selfie i tisdags 4. Snapshot från när jag väntade på metron hem från skolan.

Jag har känt mig lite off och halvsjuk hela veckan så idag tänkte jag att vi kör en lista som jag hittade på Floras blogg:

Jag heter: Victoria Maria Svanborg
Jag är för tillfället: efter-sista-lektionen-trött och helgpepp.
Jag är bra på: lägga märke till bra små saker i vardagen. Har blivit mycket bättre på det nyligen.
Jag tycker inte om: broccoli.
Jag är dålig på: att sluta skjuta upp saker.
Jag läser: tråkig kurslitteratur, Seventeen magazine och Niceville av Kathryn Stockett.
Jag gillar när: när jag har lite extra tid att vara kreativ.
Jag sjunger: alltid i bilen och när jag är ensam hemma men aldrig framför folk.
Jag älskar: platsen jag är på, både fysiskt och i livet.
Jag är inte speciellt bra på: att laga annat än pannkaka och pasta. Mamma har lovat att laga precis vad jag vill ha när jag kommer hem i maj.
Jag föredrar: chokladglass framför all annan glass.
Jag tycker om: att skriva när jag har inspiration, bästa känslan.
Jag är beroende av: indie topp 100-listan på Spotify.
Jag har på mig: Mörka skinny jeans och en vit stickad tröja.
Jag dricker: vatten. Hela tiden.
Jag lyssnar på: surret från gatan, flygplan och brandbilar. Hemma-mixen.
Jag blir arg på: en viss amerikan som tycker att kvinnor inte borde göra annat än stå i köket.
Jag blir rädd av: känslan att jag är nära på att trilla tillbaka i dåliga vanor.
Jag önskar: att jag kunde klona mig så att jag kunde vara i DC och i Sverige samtidigt.
Jag är pinsamt dålig på: telefonnummer. Kan fortfarande inte mitt eget amerikanska.
Jag är uppväxt: i en stad som alltid känts för liten, med en dröm om något större.

Extra sak: Tror att jag just såg presidentens helikopter flyga förbi här utanför fönstret. Det trodde jag aldrig att jag skulle skriva.

Mobilskal & journalistikbabbel.

Råkade tappa mobilen i kakelgolvet i badrummet så att mina superfina silverglitter-skal gick sönder. Sitter därför nu och letar upp skal på society6, de har alla möjliga skal. Har hittat dessa och kan verkligen inte bestämma mig!

Hjälp?

Ps. Skrev en novell till creative writing som jag blev så himla nöjd med. Har haft idéen i huvudet i flera år men först nu har jag skrivit ner den. ÄLSKAR att skriva. Journalistiklektionen idag var jätteintressant och jag känner verkligen att jag lär mig och utvecklas. Börjar bli mer och mer säker på att det är det här jag ska göra.

En tisdag i DC. del 2

Här kommer sista delen av min bildbomb från min tisdag i DC. När jag fikat klart på Starbucks och promenerat hela vägen tillbaka till The Mall var det dags att gå på Smithsonian National Museum of Natural History. Så här fin  är byggnaden!

Jag var tvungen att gå runt till baksidan för att kunna komma in och som tur är finns det saker att titta på även utanför museet. Som det här 200 millioner år gamla trädet - hur galet är inte det?

Lite längre bort hälsade jag på denna dinosaurieskallen.

Längs ena kortsidan av museet finns denna fjärilspaviljong som mest innehåller mest döda plantor nu, men det är säkert jättefint på våren och sommaren. Jag blev glad för jag hittade ett par så blommor.

Längre bort hittade jag ett helt hav av dessa fina lila blommor.

Och även dessa roliga som ser ut som broccoli tycker jag.

Svängde till vänster vid de här stenarna och sen hade jag äntligen kommit från till den andra ingången av museet.

Mitt favoritrum är nog på första våningen där det ser ut så här. Gillar elefanter plus att hela det här rummet påminner mig så himla mycket om Natt på Museet.

Jag, Jessica och Marie var här för ett par veckor sedan, men då hann vi bara med att gå på första våningen så den här gången började jag på andra våningen med diamanter, DNA och mumier. Diamanter och DNA var inte särskilt roligt, men jag hittade en enorm ametist iallafall, det var fint för den är min månadssten.

Jag stog och tvekade en stund om jag skulle gå in och kika på mumierna, tycker det är så himla spännande men läskigt samtidigt. Det blev inte bättre av att ljudeffekterna från rummet bredvid gjorde att det lät som att det spökade haha. Det var inte en så himla stor samling så jag överlevde ändå.

När jag gick ut från mumierna gick jag förbi en liten balkong där man kunde titta ut över havsutställningen. Valen är i verklig storlek och den är så himla stor att det går knappt att förstå. Det syns knappt på bilden här, men precis till vänster om valen, strax över fenan kan man se en människa i en kajak för att kunna jämföra storleken. HELT GALET.

Jag kikade en snabbis på en utställning om Korea och fastnade för det här testet. På ettårskalas i Korea ges det olika saker till barnet som fyller och dessa saker ska hjälpa att förutse barnets liv. Jag valde pennorna så klart och fick detta meddelande.

Mitt emot Korea-utställningen fanns det en utställning av en fotograf som fotat bilder från katastrofer från 2000-talet. Det fanns bland annat bilder från Haiti, Japan, New Orleans och Kenya. Det fanns så himla vackra, starka bilder och citat från överlevare och faktatexter om hur läget är idag.

Sedan gick jag och tittade på djurutställningen och jag hade aldrig gissat att det är så här en val ser ut inuti.

Även fast jag är livrädd för fåglar fastnade jag lite för den här pyttelilla fågeln. Tyckte den var söt på något sätt.

Den här sköldpaddan var så galet stor! Tänk att möta en sån när man simmar.

Kul fakta: Det här elefantbenet är längre än vad jag är.

När jag tyckte att jag var klar med andra våningen åkte jag ner till första våningen och hälsade på elefanten från ett annat perspektiv, och begav mig sedan till dinosaurierna. Det måste ändå vara min absoluta favoritutställning!

T-Rex är nog min favoritdinosaurie för varenda gång jag ser en tänker jag bara på T-Rex Trying tumblr och den är så himla rolig.

Jag och en hög dinosaurieskelett.

Här hade jag tröttnat lite på alla intryck och tog några selfies med dinosaurierna (alla det finns typ inget roligare haha) innan jag gick mot utgången.

Självklart tog jag varvet genom havsutställningen när jag gick ut. Vatten är ändå mitt favoritelement. Och alltså jag kan bara inte sluta chockas av den är valen.

Hej då museet, tack för denna gången och vi ses säkert snart igen!

När jag kom ut tittade jag på klockan och såg att det hade gått fyra timmar. Det kändes som fem minuter!

Jag kan inte få nog av den här staden.

Det är så roligt hur saker kan slumpa sig ibland. Någonstans mellan dinosaurierna och mumierna hörde jag två personer prata om att något stängde klockan fem, och jag antog att det var museet, så det fick mig att gå ut från museet ungefär då. På vägen från museet till metron träffade jag två tjejer (varav en i rullstol) som jag pratat lite med bland mumierna på museet och det visade sig att de skulle till samma metrostation, så vi tog sällskap. Väl framme vid stationen fungerade inte hissen så när vi stog där och tänkte hur vi skulle göra kom det fram en annan dam och började prata med oss.

Jag föreslog att vi skulle ta rulltrappan istället, men den andra tjejen i rullstol kände sig inte helt säker med det och damen hade fobi för rulltrappor, det var därför hon tog hissen. Damen erbjöd sig att visa oss vägen till en annan metrostation så vi tog sällskap dit allihop. Vid hissen vid den metrostationen träffade vi en kille på kryckor och hans fyra vänner och det slutade med att vi alla trängde in oss i hissen samtidigt, fastän jag insisterade på att jag kunde ta nästa hiss, det var inget problem, flera gånger (en sak som jag älskar med amerikanare är att alla är så himla trevliga och hjälpsamma).

När vi då kommer ner till grindarna och ska ta hissen ner till plattformen, berättar vakten att den hissen precis gått sönder och att han kan beställa en buss till oss. Jag sa att jag skulle ta rulltrappan ändå (jag var trött och ville hem och för mig är det inget problem att ta rulltrappan) och efter lite om och men bestämmer sig den andra tjejen i rullstol och hennes assistent för att testa också, och även damen med fobi för rulltrappor gör det.

När vi väntar på tåget säger damen till mig att hon tycker att det är fantastiskt att jag utan att tänka åker rulltrappa med rullstol (för mig är det en sån självklarhet att jag kan göra allt precis som alla andra, så jag tänker inte på det så ofta) och att hon skulle skriva om mig på hennes Facebook wall och att hennes vänninor skulle tycka det var fantastiskt och att jag skulle bli känd på Facebook. Så tackade vi för sällskapet och hjälpen, sen hoppade de på de på tåget åt ena hållet och jag vinkade från plattformen och väntade på mitt tåg hem till Virginia.

Även fast jag förmodligen aldrig kommer se dem igen var det ändå ett så himla fint avslut på något sätt på dagen.

På metron hem log jag för mig själv för jag hade haft en sån bra dag och lyssande på We The Kings. De spelar i DC näst-nästa vecka och jag känner att jag måste vara där. Heja CTFxC!

När jag kom hem var båda mina roomies borta, så jag tog tillfället i akt och åt pizza i sängen och tittade på Netflix utan hörlurar!

En tisdag i DC. del 1

I tisdags var det så himla varmt väder här att jag kunde ha på mig kjol och magtröja utomhus! Jag hoppades att det var våren som kommit hit, men så tittade jag på vädret och såg att det ska snöa nästa vecka så då tänkte jag att det var lika bra att passa på. Halsbandet är från märket August och det står Never Give Up Your Dreams på det. Jag köpte det innan jag flyttade och tänkte att det passade bra.

Hej hej monumentet.

Tittar man åt andra hållet ser man Capitolium. Har för mig att det är den högsta byggnaden i DC för att man inte får bygga högre.

Jag hoppade på blå linjen in till DC och gick av vid Smithsonian och hamnade därför nästan direkt på The Mall. Det är så himla galet att jag har läst om platsen så himla mycket i historieböcker och nu ligger det bara ett par minuter därifrån jag bor. Vädret var varmt men mulet och det satt ett par personer på filtar och läste. Tror att det kommer bli en utmärkt picnic-plats längre fram i vår.

När jag kom fram var jag hungrig och frågade Siri om vägen till närmsta Starbucks.

Gick förbi National Museum of American History och tänkte att hit måste jag gå en annan dag. Hade gärna gjort det direkt, men det var så himla lång kö.

Gick lite till och bara tittade mig omkring. Älskar den här staden.

Svängde in på en annan gata och gick förbi den här fina bron vid Department of Agriculture tror jag det var.

Det känns så himla storstad med såna här cyklar på nåt sätt.

När jag äntligen kom fram till Starbucks beställde jag en tall varm choklad och en tomat, pesto och mozzarella panini och satt där och skrev i en timme eller två tills det var dags att gå vidare...

... Till Smithsonian Museum of Natural History! Där gick jag runt hur länge som helst och fotade men det får ni se imorgon för det behöver ett eget inlägg!