Niceville

När jag hade läst ut Divergent sprang jag runt i lägenheten i jakt på något nytt att läsa. Jag var sådär inspirerad och mådde sådär bra som jag alltid gör efter jag läst en riktigt bra bok eller sett en riktigt bra film. Tycker det är så fantastiskt vad böcker kan göra med en och få en att känna. Det finns inget bättre än att läsa en bra bok! I tevestället aka det närmsta bokhylla vi kommer, hittade jag ett par böcker (på svenska!) men denna var den enda jag fastnade för så det blev ett ganska enkelt val.

Niceville, av Kathryn Stockett, handlar om Skeeter som nyligen kommit hem till 1960-talets Jackson, Mississippi, från collegestudier och väl där hemma rullar allt på som vanligt bland bridgeträffar, bruncher och bomullsplantage. Men Skeeter är inte längre som vanligt, hon ser på staden med nya ögon och vill förändra saker. Hon får jobb på lokaltidningen där hon skriver en hushållsspalt, hon som aldrig skött ett hushåll i hela sitt liv, och får hjälp av hemhjälpen.

Genom det nya jobbet lär hon känna två svarta hushållerskor, Aibileen och Minny. Tillsammans börjar de skriva en bok om hur det är att vara svart hemhjälp, om att uppfostra vita barn som först älskar en och sedan anställer en och behandlar en som ohyra och om att få laga mat och städa i huset, men att få äta ute i snön och använda en egen toalett ute i ett skjul i trädgården.

Alltså. Alla måste läsa den här boken. Den skildrar ett så himla viktigt ämne på ett så himla bra sätt. Jag skrattar och blir arg om vartannat, läser alldeles för länge för att gå upp tidigt nästa dag och mest förundras jag över hur människor kunde behandla andra människor på ett sånt här sätt. Niceville är en bok som fastnar och sitter kvar.

Ps. Ja, det är Insurgent ni ser där i bakgrunden. Beställde den från Barnes & Noble och har lovat mig själv att spara den tills jag sitter på planet tillbaka till Sverige.